Måndag 7 april 2025

Känsloberikning – när känslor får ta plats

Det finns något alldeles särskilt i de där stunderna när allt får vara precis som det är.
När ingen kräver prestation. När vi inte ber om mer än närvaro.
När hunden får vara just det – hund.
Inte ett projekt, inte en uppgift. Bara… sig själv.

Det var nog där det började för mig – längtan efter att få se mina hundar inte bara fungera i vardagen, utan känna. På riktigt.
Att få se dem utforska med hela sitt väsen. Bli berörda av världen och få reagera med sina egna känslor. Utan att någon stoppar. Utan att vi styr.

För mig är känsloberikning precis det: att skapa plats för känslor.
Att låta hunden reagera, tveka, bli nyfiken, bli glad – kanske lite osäker – och sedan själv hitta sin väg vidare.
Inte genom instruktioner från oss. Utan genom att vi ger den möjlighet, utrymme och tid.

Det är inte alltid fartfyllt. Ibland är det tyst, långsamt, nästan stilla.
Men det är alltid meningsfullt.

Jag har sett försiktiga hundar vars kroppsspråk vecklar ut sig, lite i taget.
Först en nos som drar in en doft. Sen en blick som stannar lite längre. Ett steg närmare. Ett djupare andetag.
Det är inte ett mod vi tränar fram – det är ett mod som kommer inifrån. För att hunden själv får välja vägen.

Jag har också sett yviga, impulsiva hundar som annars rusar genom livet, plötsligt stanna upp.
Testa något nytt. Tänka efter. Inte för att vi ber dem – utan för att de känner sig trygga nog att välja något annat.

Det är det som gör känsloberikning så kraftfullt.
Det är självförtroende och självkänsla i praktiken.
Och det sprider sig.
Plötsligt ser man hur hunden börjar hantera nya situationer med mer lugn, mer nyfikenhet, mindre stress.
Det går att se det i ögonen. I kroppen. I hur de bär sig själva.

Och det här – det är bara ett av många sätt att jobba med berikning.
Ett sätt där det inre får lika mycket plats som det yttre.
Där känslor är lika viktiga som nosarbete eller problemlösning.

Vi använder dofter, ljud, olika material och stationer som väcker hundens nyfikenhet – men vi kräver aldrig ett visst resultat.
Vi bjuder in – och låter hunden själv svara.

För när känslor får finnas, när vi ger utrymme för dem att kännas klart,
då bygger vi något på djupet.
Och det, det är grunden till ett tryggare, modigare och mer självsäkert hundliv.