Jag vet inte hur många gånger jag har hört det, ofta med en suck eller en oro i rösten: ”Min hund leker inte längre.”

Men vad menar vi egentligen med bus och lek? Vi kanske tänker på yviga valpar, viftande svansar och bollrace i full fart. Men det är så mycket mer än så – och framför allt: det förändras, precis som vi gör.

Jag vill bjuda in dig att se på lek som något annat än en aktivitet vi ska få till. Se det istället som ett sätt att vara tillsammans. Ett sätt att läka, växa, förstå och vara just här – tillsammans med vår hund.

Hur vi människor förändrar vårt lekande

Tänk på hur vi lekte som barn – fritt, spretigt och fullt av fantasi. Vi byggde världar, låtsades vara någon annan och sprang barfota genom äventyr.

Men någonstans i mellanstadiet börjar det förändras.
Från den självklara frågan:
”Ska vi leka?”
till det lite mer vuxna:
”Ska vi va?”

Vi vill fortfarande vara nära, göra något ihop – men ordvalet avslöjar att vi tar avstånd från själva lekandet. Som om det inte längre passar in i den vi håller på att bli. Vi ska bli större, klokare, mer seriösa. Men vi tappar något viktigt på vägen.

Det vi kallar lek försvinner inte – det förändras bara.

Fredrik Lindström sa i sitt vinterprat att lek är något av det mest komplexa och mänskliga vi kan ägna oss åt. Det är inte något barnsligt vi växer ifrån, utan ett sätt att tänka, vara, utforska och förstå världen.

Och visst leker vi fortfarande – bara i andra former: vi skapar, spelar spel, sportar, dagdrömmer och förlorar oss i något för en stund. Där händer det. Lek, i ny form.

Lekens form hos hundar

För våra hundar är det likadant.

En valp är ofta högljudd, nyfiken och upptagen med att prova allt. Den busar, skuttar, drar igång lekar på ett sätt som är lätt att känna igen.

Men den vuxna hunden kanske hellre nosar längs ett dike, följer ett spår eller tar egna initiativ i en stillsam aktivitet. Det ser lugnt ut – men kan vara fullt av inre liv.

Den yviga valpleken är lätt att peka på och kalla lek. Den vuxna hundens lek kan vara mer subtil, nästan osynlig för ett otränat öga. Men den vill fortfarande vara med – på sitt sätt. Leken försvinner inte. Den byter bara form.

Det som händer inuti – inte bara utanpå

Vad lek betyder för en hund beror mycket på vem den är – just nu.

• För den försiktiga kan lek vara ett mjukt sätt att våga lite mer. Ett stilla nosande på gränsen till det okända. När vi bjuder in utan krav får modet växa i sin egen takt.
• För den stressade blir leken en ventil – inte genom att stilla kroppen, utan genom att få använda den fritt, utan styrning. När rörelser sker på hundens villkor kan spänningar släppa, långt innan kroppen är redo att vila.
• Och för den lugna, kanske äldre hunden, som inte längre verkar busa, kan det bli ett sätt att fördjupa samspelet, stärka självkänslan och upptäcka något nytt. Att få påverka, bestämma och utforska – inte genom prestation, utan genom ömsesidighet.

Att möta hunden där den är

Ingen hund är bara sin ras eller ålder. Alla har sin dagsform, sin historia, sina behov.

En dag kan det handla om långsamma stunder – att följa ett spår, rulla i mossan eller bara lyssna på världen. Nästa dag om fart och lekfullhet.

Det viktiga är inte att vi styr eller formar aktiviteten, utan att vi lyssnar och bjuder in.

Vi provar, justerar och utforskar tillsammans. Inte för att uppnå ett mål, utan för att skapa utrymme. När det känns meningsfullt – varken för lätt eller för svårt – sker utveckling. Inte för att vi pressar, utan för att hunden vill.

När det blir läkande på riktigt

Hos oss är det inte något som kommer efter träningen. Det är ofta själva nyckeln.

Vid beteendeutredningar – oavsett om det handlar om rädsla, osäkerhet, frustration eller passivitet – använder vi detta som en väg tillbaka. Inte med krav eller styrning, utan med närvaro, nyfikenhet och en öppen inbjudan.

När vi följer hundens initiativ händer något viktigt. Den får visa vem den är – utan att behöva formas efter vad vi förväntar oss. Den får pröva, lyckas, misslyckas – utan att bedömas.

Och vi får chansen att verkligen se vad den behöver.

Vila i rörelse – en annan sorts återhämtning

Det behöver inte vara vilt för att ha kraft.

Tvärtom – lek kan ge djup vila, just genom att kroppen får röra sig fritt. När hunden får utforska utan förväntningar, vara aktiv utan styrning, uppstår en inre rytm. En balans mellan nyfikenhet och trygghet.

Det är inte vila som i att ligga still – utan vila som i att hitta hem i sig själv.

Ett vardagsverktyg med stor kraft

Lek behöver inte planeras, paketeras eller schemaläggas. Den finns där i stunden – i en blick, ett initiativ, en liten rörelse.

När vi bjuder in istället för att styra, när vi är nyfikna istället för att förvänta oss något – då växer det fram.

Och i det får hunden känna mening, förståelse och delaktighet.
Där börjar välbefinnandet.

Ibland känns det nästan för enkelt för att tas på allvar – men just där ligger kraften. När vi släpper förväntningarna och bara är nyfikna tillsammans, kan något riktigt stort få plats i det lilla.

Så nästa gång du ser din hund nosa lite extra länge, bjuda in dig, visa nyfikenhet på sin skatt – stanna upp. Det kanske inte ser ut som lek.
Men det kan vara just det – i sin allra viktigaste form.

Text: Marie Lomsten, KAVAT Hund